Hand i hand fast vi inte får varann

Hundra kilometer hem.

Ballad om vintern

Är sjuk, igen, för hundrande gången den här hösten. Tar hand om en liten krullig krabat här hemma och går på promenader med isfyllda lungor. Vill så gärna ha snö. 

Flyg så långt det går, Iväg, nånstans

 Just för tillfället är jag nog inte mänsklig. Försöker mest vakna när väckarklockan ringer och hålla mig vaken tills jag måste sova. Går i skola med ett huvud som ständigt värker och en kropp som bara vill lägga sig ner på golvet. Egentligen borde det inte vara såhär för jag mår så himla bra. Jag är ständigt omgiven av fina vänner och skrattar åt allt och ingenting. Jag antar att jag bara har drabbats av diagnosen skoltrött, vars botemedel är jullov. Bara två veckor kvar nu!