Jag vill veta att nånting betydde nåt

Mina drömmar om att äntligen bli frisk och få tillbaka livet, försvann ungefär på en dag. Halsvärken är tillbaka och jag jobbar tolvtimmarspass vilket innebär att dagarna totalt försvinner. Sömn är inget som prioriteras. Finns så mycket jag måste hinna med. Jobbar imorgon och sen sen flyr jag till min kära bror i Uppsala, för en dag ungefär. På lördag ser jag Thomas Stenström och det känns underbart. Hoppas kroppen orkar hålla ihop tills dess.

Jag vill minnas, inte komma ihåg

Benen orkar bära min kropp igen. Hostan har försvunnit med vinden. Febern har förvandlats till värme i luften. Skogen är vacker och det är underbart att bara gå och gå och gå.

Det går en vind över vindens ängar

Satt i en bil och väntade på bättre tider eller något, någon. 
Klockan är 05:02 och vi står ute i regnet. Kan man väl också göra en fredag.  
 Köpte jordgubbar på vägen hem idag. Dyra och äckliga. Inte okej. 
Det är fuktigt i luften och alla ängar är fyllda med meterhöga hundkex. Alldeles för lite sömn gör att jag ligger i sängen och matar Prison Break. Avsnitt efter avsnitt. 

Livet pågår nån annanstans, kärlek besöker nån ibland

Vi grillar, skrattar och pratar om sånt som glömts bort eller snarare förträngts. Solen är påväg upp klockan 02:47 och vi går ner till vattnet där allt är så stilla. Drar djupa andetag. En timme senare sitter vi på trägolvet i stugan, där sitter vi tills klockan blir halv fem. Solens strålar reflekterar små regnbågar i de tårar som rinner ned för våra kinder. Det gör så ont men det gör mindre ont tillsammans.

Allt gör mindre ont sen

Jag spritar händerna minst tio gånger varje dag. Händerna är ständigt torra. Min inskolning på hemtjänsten har visst börjat. När jag har energi försöker jag gå promenader i skogen. Ofta får jag skavsår och hostan är något som tyvärr inte blir bättre. Jag lyssnar på Krunegård och plockar lite blomster att torka, pressar dem mellan alla tunga böcker i mitt rum. Böcker som jag ska läsa. När kvällssolen lyser in genom mitt fönster lyssnar jag på Håkan. Skriver ut citat, skriver ned citat, skriver upp allt som jag måste påminna mig om. "Ge ingen tid till ånger". Det är bra. Det finns så mycket jag skulle velat gjort annorlunda. Mycket som är ouppklarat. Mycket som jag inte förstår. Mycket som jag inte orkar lägga ned tid på att utreda. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Man får leva med det. Det värsta jag vet är människor som ångrar. Det finns ingen tid för det. Livet är så kort. Vi har bara nu. 

Vi har levt, vi har levt livet

Det gör ont att vakna. Det gör ont överallt. Känns i hela kroppen. Det slutar aldrig att kännas. Jag har små blåmärken överallt. Det kliar i min hals. Mitt huvud snurrar. Mina ögon svider. Jag har ont i hela kroppen. Men det som värker allra mest är hjärtat. Ärligt talat känner jag mig förstörd. Den här insikten. Vill inte förstå att det är över. Men det går inte att spola tillbaka. Studenten är över. Jag går inte längre i ES3A. Jag känner mig halv. Vem är jag utan min klass? Just för tillfället, ingen.

För sent för Edelweiss

I måndags åkte vi till Evelina och bakade dödligt god pizza.
Igår var vi slitna. Klassen var bjuden till en av våra finaste lärare. Det var mysigt. Vi fikade, drack kaffe och blev nostalgiska när vi fick tillbaka brev som vi skrev för snart tre år sen.
Igår kväll hängde klassen hos Clara. Vi grillade, åt massor, bastade och annat sånt mysigt. Det här är sista veckan. Jag har panik.

Jag vill bara känna hur det känns

Idag har jag spenderat dagen i ett båthus. Min fina vän Viktoria hade sin studentmottagning. Utomhus var det kallt och blåsigt och regnigt. Inomhus fälldes tårar och värmen höll vi genom att linda in oss i filtar. Super mysigt. 

Studentbal

Igår var det bal. Jag åkte dit med min fina baldejt Kevin. Kvällen var lång, stundtals tråkig, stundtals konstig men mestadels rolig. Alla var så himla fina. Vi åt mat, dansade vals, sprang ut och in, och fortsatte sedan med ännu mer dans.
Det känns i hela kroppen att studenten är inom räckhåll. Bara 1 vecka kvar!!

Det finns en första gång för allting. För somliga blir den också den sista

Igår var det mösspåtagning. Vi stormade ner på stan med vita hattar och var lyckliga trots regnet.
Påväg till Gisela. Evelina har den finaste regnjackan man kan hitta.
Det var en väldigt blandad kväll. Men min klass är den bästa och jag vill bara grina för att vi snart skiljs åt. 
Idag har jag gått omkring i en svettig gympatröja och varit sliten som få. Imorgon är det bal och det känns roligt, fast också jobbigt.  
 Fått tidiga studenthälsningar från Finland. Det var fint.

Ingen fick se hur vackra vi var

Jag har inga lektioner idag, därför ligger jag här. Kokar alldeles för starkt kaffe och läser ut en fin bok. Det är första juni och det regnar. Jag känner mig plötsligt så väldigt tom och utmattad efter helgens äventyr.

RSS 2.0