Umeå lördag
Lördag blir typiskt camp-liv. Vi hänger med våra grannar och skaffar nya kontakter.
Skynda, skynda, skynda bort till festivalområdet.
Posar utanför toaletterna, som är det vidrigaste på hela festivalen, tur girlsen är snygga.
Maskinen är feta. Jag och Miriam skriker allt vi kan till "Kärlek vid sista ögonkastet". Sen tappar jag bort alla. Men det spelar ingen roll.
"Vi måste ta en typisk-brännbollsyran-armband-bild".
DVBBS är så himla sjuka, liksom alla i publiken. Det är brutalt kaos, alla knuffas men det är fruktansvärt roligt.
Klockan 02:04 vandrar vi med trötta ben mot utgången. Vi vet inte om solen är påväg ned eller påväg upp. Hänger med våra grannar i kylan. 04:27 konstaterar vi att yran är över och regnet börjar falla. Det är kallt i tältet, det blåser, det regnar, men jag känner ändå någon slags värme. Kanske kan det kallas lycka.
Umeå fredag
Vi var taggade för att se Tjuvjakt som inledde hela festivalen. Det var en besvikelse. 
Norlie & KKV var heller inget märkvärdigt så.
Satte oss vid ett bord och pratade med lite nya människor. Inväntande Veronica Maggio.
Klockan 23:00 kliver hon ut på scenen. Jag kunde inte andas. Kunde inte förstå att hon stod och sjöng rakt igenom min själ. Det här var den vackraste konserten jag varit på. Hjärtat krampade och jag ville bara lägga mig ned på marken för benen skakade så. När introt till "Snälla bli min" börjar, kan jag inte hålla tillbaka tårarna. De rinner konstant tills konserten är över.
Vi torkade tårarna och taggade igång för Afrojack. I jämförelse med vad vi nyss hade sett så var han inte speciellt märkvärdig. Men det var roligt. Alla dansade.
Vardagskaos och trassel
Den här veckan är hemsk. Sista veckan innan alla betyg sätts. Sista chansen att visa allt man borde kunna. Det är hemskt. För man visar allt man kan. Visar allt man ska kunna. Ändå når man inte de betyg man vill ha. Jag vet att om jag överlever denna vecka, då överlever jag mycket.
Jag vet att jag kommer överleva denna vecka för på fredag då spelar betyg ingen roll längre. Då är jag i Umeå och är lycklig med fina vänner och lyssnar på Maggio bland annat. Snart där. Det känns lite bättre att veta.
Min klass är finast
(Vet faktiskt inte vad som händer på denna bild?? Söta hela högen)
(Sarah Högströms bild)
Rebecka bjöd hem klassen i fredags på fikamys i sin lilla, (egentligen stora), etta. Så himla mysigt och sorgligt och fint och roligt och tragiskt. Finns så mycket sjukligheter som ägt rum i denna lägenhet. Vi snackade om flaket, om studenten och om allt som ska hända innan vi skiljs åt. Det är bara tre veckor kvar. Det är helt fullkomligt galet. Vet inte vad jag ska göra av mig.
Till Umeå och tillbaka
Blev en spontantripp till Umeå idag med lillasyster. Letade klänningar. Fanns inte mycket. Men tillslut, efter flera timmars letande, hittade jag en balklänning som var okej.
Skall aldrig mer få bränna mig
Livet är en gråskala. Lol.
Med sina läppars svalka
Ikväll har jag sprungit i regnet. Det var det bästa jag gjort på länge. Har försökt plugga också men det går faktiskt inte. Tar nya tag imorgon. Nu har jag bäddat nya lakan och ska läsa en bok tills mörkret faller. (Vilket nästan inte händer numera).
Hela mitt liv så har jag väntat på att någon ska ge mig den där känslan
Går till skolan en torsdagsmorgon klockan 08:00. Det är varmt, nästan som sommar.
Passerar slussen och drömmer mig bort till havet och segelbåtar och vågor och klippor och sena grillkvällar på en brygga.
I skolan kvävs jag. Det är så mycket nu. Kvävs för att jag sitter inomhus, instängd, när det är sommarväder ute. Tur att jag har så fina och roliga klasskamrater.
Går ut genom skolans dörrar klockan 20:00 och börjar vandringen hem. Solen lyser lika starkt som den gjorde för 12 timmar sedan. Älskar att gå i kvällssol. Känner mig hel fast allt känns så kluvet.
Finns inget godare
3 dl havregryn
3,5 dl glutenfritt mjöl / valfritt mjöl
1 dl pumpakärnor
1 dl solroskärnor
1 dl hackade mandlar
1,5 dl russin
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat
2 tsk brödkryddor
1 stor riven morot
1 msk olivolja
3 dl soyayoghurt / ekologisk fil
Längst ned i ugn, 1 h, 175 grader
Fått receptet av min syster, vill ni ha fler goda och nyttiga recept så kan ni gå in och läsa hennes blogg www.naturligtvisst.blogspot.se
Ingenting är vettigt 03:30
Jag tror att jag tappade greppet för ett tag sedan. Men jag har aldrig känt av det så mycket som nu. Saker som en gång var betydelsefulla spelar ingen roll längre. Jag vet faktiskt inte vad det är med mig. Är bara så trött på den ständiga stressen. Alla förväntningar. Jag har slängt bort så mycket tid på idioter. Vill bara andas.
Stockholm vaknar långsamt
I väntan på det tåg som skulle föra oss långt, långt bort från denna unkna stad.
Stockholm brann och himlen var rosa. Klockan var 22:02 då vi klev ut i den nya staden.
Vi vaknade upp till solljus klockan 08:00. Utanför fönstret fanns världens mysigaste bakgård. Det var som om att vakna upp i ett annat land. Så grönt.
Vi strosade runt på stan och fötterna började värka alldeles för tidigt. Mitt på dagen mötte vi upp Evelinas syster och åt paj i Kungsträdgården. Det var kallt och alla blommor hade fallit av. Men pajen var god.
Beyond Retro var fantastisk och jag drunknade i alla fina vintagekläder.
Som fåglar, vi stiger mot solen
(Patti Smith är fantastisk)
Tycker om att sitta och bläddra i min dagbok. Rota i gamla minnen, känslor. Igår när jag skulle skriva insåg jag dock att alla blad var slut. Insåg också att första bladet och sista bladet handlar om samma sak. 1 år. Tydligen har inte mycket förändrats trots att allt har förändrats. Vet inte om man kan kalla det tragik. Hoppades mest att jag skulle få avsluta min dagbok med något bättre. Kanske dags att börja om från noll.
Let's go nu är jag din yo
Kände mig fett Queen med stenar i ansiktet.
Det var nostalgi-tema, jag rockade 90tals grunge med chokerhalsband, gamla gympaskor, rutig kjol och ett fett linne med texten "not your girl".
De här tjejerna är bäst i hela världen och jag älskar dem så mycket.
Hårdare än asfalt, ville jag va
Ofta känner jag alldeles för mycket
Ofta känner jag alldeles för lite
Ofta tänker jag alldeles för mycket
Ofta tänker jag alldeles för lite
Ofta säger jag alldeles för mycket
Ofta säger jag alldeles för lite
Allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va
Solen är påväg ner när jag styr cykeln över slussen. Fingertopparna har tappat känseln. Jag ler. För du skriver. Och jag känner mig patetisk. För jag ler. Och jag är så rädd. För jag känns så fel.
Regnar gör det alltid
Det regnar ute och det är kallt och det är mörkt och det är ensamt.
Dom är uppe på taken alla är högt över staden
Jagar spontanintet till den gräns att det vänder till destruktivitet.
Ibland gör man saker. För att man bara måste göra någonting.
"Ester du måste börja tänka efter"
Dina ord ekar i mitt huvud.
Jag vill inte tänka efter. Varken då eller nu. Jag vill inte tänka på konsekvenser.
Helst av allt vill jag inte tänka - tänka på dig.
Du kan kalla mig en feminist, kalla mig vad du vill för det säger shit
Oslagbara.
