Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer

Flyger till Örnsköldsvik och hinner knappt hem innan jag åker vidare upp mot Umeå. På en sunkig kina-restaurang spelar Kristian Anttila. Jag vaknar upp till solstrålar som letar sig in genom persiennerna. Vi åker sen tillbaka till Ö-vik under dagen.

Julafton försvan lika fort som vanligt.

Jag och familjen åkte till Solberg igår. Det var fantastiskt roligt att åka snowboard. Har längtat så mycket efter det. Idag har jag ont i hela kroppen, precis som det ska vara.

Och inatt, jag orkar inte va rädd mer, du måste ta mig nån annanstans

 

Anläder till Uppsala 15:50. Det snöar och Jonathan Johansson spelar på Katalin. Det är så klockrent. Jag är så glad för att jag var där. Sover hos Miriam och vi gömmer oss från kylan. Besöker botaniska och sitter på kafé. Säger hejdå och hoppar på bussen mot jönköping 15:25. Är sjukligt sentimental och vill mest ha jullov.

Tinning mot tinning

November är över! Jag brukade hata november. Jag vet inte vad eller vem jag ska tacka men November har varit fantastiskt fin faktiskt. Jag skulle nästan påstå att det varit den bästa månaden denna höst (oj). Jag har haft besök av familj, gått på konsert två gånger, umgåtts med fina vänner och bara känt mig allmänt glad. Sen att både Jonathan Johansson och Immanu El släppte nya album räddade mig de mörkaste dagarna. Nu är det december vilket innebär massa julmys hemma hos folk och julkalendertittande i vårt lilla kollektiv. Igår bokade jag resa hem och om två veckor är jag i Ö-vik igen för julledighet. Jag läntar så mycket. Ikväll är det sista AKA, ska dansa tills mina ben inte bär mig mer.