Jag når aldrig riktigt fram till dig

I fredags vände det och höstkylan trängde in under huden. Det känns som att jag alltid skriver om vädret. Kanske för att det påverkar mig så. Igår vaknade jag med ångest och mina lungor var sammandragna hela dagen. Idag är det bättre. Jonathan Johansson släpper nytt i november och ger sig ut på en höstturné. Hur fint som helst. Så i oktober ser jag Kent, i november Laleh och Håkan, och i december förmodligen Jonathan. Jag är räddad.

Och himlen var rosa

Vardagen rullar på. Det är fantastiskt med rutiner. Skolan har mjukstartat och de senaste två veckorna har enbart bestått av att gå på föreläsningar och läsa litteratur. Jag är inställd på höst men sommarvärmen tycks hålla i sig trots att vi snart närmar oss mitten på september.