Sista dagen i december

Örnsköldsvik med sina kranar. Solnedgång 14:01. En snötäckt skog. Jag kliver av flyget och luften är lättare att andas här uppe. Jag lovar. Jag har kramats med mina väner och famil och katter. Skrattat. Gråtit. Precis det jag behövde. Skogen har varit en daglig prioritering att besöka. Det ger mig en obeskrivlig kraft. Tiden går långsamt här uppe men en vecka går fort. Nu är jag tillbaka i jönköping och det känns bra med. Nyår. Hm. Det blir fint.

December krossar ditt hjärta

December och det är fullkomligt kaos i huvudet. Jag tycker nästan synd om människorna i min omgivning. Den senaste månaden har det varit uppåt och nedåt och uppåt och nedåt . Länge sen det var så påtagligt. Jag har huvudvärk, ligger sömnlös om nätterna och känner mig nedstämd. Samtidigt är jag upprymd, har tusen grejer i huvudet, är kreativ och glad. Går på spelning med bra människor. Vill gråta för att jag känner så roliga och fina människor. Livet är fullkomligt katastrofalt men ack så härligt på något skruvat sätt. Det har blivit kortslutning i mitt känsloliv. Det slår fel hur jag än gör. Min hjärna kokar. Mitt hjärta exploderar. Mina händer saknar din rygg. Min kropp skriker efter sömn. Mina lungor saknar frisk luft. Jag skriver ner dag för dag. Men jag vet inte om det gör det bättre eller värre, att analysera allt hela tiden.