Livet består av en massa tro och tvivel

Vi springer genom ett regnigt Göteborg och letar upp personen vi ska köpa biljetter av. Klockan 17:26 håller vi i biljetterna till Håkan. Snabba steg till Ullevi och sen står vi i publikhavet. Hur hände det här, undrar vi. First Aid Kit gästar, otroligt vackert! 23:40 fylls himmelen av fyrverkerier och "Nu kan du få mig så lätt" klingar ut. Sista bussen hem har vi missat, men vad gör väl det när vi precis varit på bästa konserten. Vi driver iväg med resten av människorna mot stan. Klockan 04:50 börjar solen sakta gå upp. Det är så vackert. Min lillasyster och jag är ostoppbara. 10:00 är vi tillbaka i Jönköping igen. Jag vet inte hur vi fick tiden att gå men den flög iväg. Nu sitter vi på en buss mot Arlanda och ska flyga hem till ö-vik. Jag är så glad över att vi drog till Göteborg. Mycket bra start på min semester.

Den bottenlösa kärleken

Kvällssol är mitt liv. Jag jobbade mitt sista pass igår. Det firades med Musikquiz på Pipes. Imorgon kommer min syster ner hit och vi drar till Gbg och ska se Håkan. Sen åker vi upp tillsammans till Örnsköldsvik. Jag lämnar Jönköping i några veckor. Det känns konstigt. Men jag längtar efter min familj och vänner uppe i norr. Snart är det augusti. Hjälp. Tiden. Jag skriver alltid om den. 

Morgondagens omsorg får jag spara

Ett lunkande nattåg tar mig upp till Örnsköldsvik.  Staden jag aldrig kommer släppa. Det står begravning i min kalender. Någon annanstans börjar något nytt. Allting går i cirklar. Jag går runt dig. Kokar kaffe igen på spisplattan och delar säng med mina katter. Tusen händer på ett piano och en liten hand som håller i min när vi går genom kyrkogården. Du bär på sorger precis som jag. Kanske var det därför som jag såg dig. Eller var det bara ensamheten? Jag ogillar förändringar. Kanske är det därför jag fastnar i samma mönster. Om och om igen. Och jag vågar aldrig se någon i ögonen. Det blir bara så som jag alltid tänker att det ska bli. 

Släpp in solen

Sommarben och picknick med Kristian Antilla som spelar i bakgrunden. En fin onsdag. Sol och skratt. Cykelrace till vätterstranden för att spana in solnedgången. Jönköping är vackert.

Vad som händer (och inte händer)

Jaha. Hej. Min tillvaro är okej. Brukar oftast nöja mig med det. Jag jobbar ganska mycket. Hinner pusta ut på stranden ibland med en bok. Förra veckan blev det en omgång minigolf i Stadsparken där jag förlorade stort men det var mysigt. Min fina vän Olivia kom tillbaka till Jönköping förra veckan och vi sågs i måndags. Vi åt libanesiskt och pratade ikapp. Inser att hon är så klok och förstående och energigivande. Spenderade min tisdag i folkköket med en salig blandning människor och jag trivs rätt bra där bland stora grytor, hätska diskussioner, cigarettpauser varvat med kaffekoppar. Jag försöker ta hand om min fysiska kropp också. Vissa dagar går det bra andra sämre. Om en vecka åker jag upp mot Örnsköldsvik. Min fina farmor skall begravas. Det är med blandade känslor. Jag börjar även få ångest över att sommaren lider mot sitt slut även om vi bara är i mitten av juli. Dumheter. Jag känner ofta en sorg över att tiden går så snabbt, jag vill fånga varje ögonblick men det är omöjligt. Sånt gör mig lite ledsen. Det känns som att jag missar massa saker hela tiden. Nu ska jag sova och jag vet inte varför jag skriver blogginlägget på detta sätt men jag är för trött för att orka bry mig. Kanske vill jag bara skriva ner allt som jag annars så lätt glömmer, som att livet faktiskt är helt okej och jag mår ganska bra och det är sommar och det finns mycket att känna glädje över. Sånt där jag kan bli påmind om när det är lite mörkare. 

De svåraste orden

Jag har glömt
att du visste mina hemligheter
Jag har glömt
att det är svårt att andas 
Jag har glömt
att vi sov med öppna fönster
Jag har glömt 
att det gör ont att älska
Jag har glömt
att jag aldrig sa de där orden 
Jag har glömt
att allting upphör
Jag har glömt
att alla sorger är begravda
Jag har glömt
att du faktiskt såg mig

RSS 2.0