Dina steg leder dig hem men du går hem själv
Firade midsommar i en stuga i Mullsjö. Det var roligt och sorgligt. Jag vet inte varför. Jag skrattade massor men när klockan var 05:00 så kändes det mesta tungt. Det var fint att träffa klasskompis och lite annat folk iallafall. Vad mer händer? Jag vet inte. Jag jobbar, tränar och träffar vänner. Jag har börjat få lite rutiner i min vardag och det hjälper mig.
20 juni
Idag var jag på en liten utflykt till Gränna med en vän. Jag har snart bott i jönköping i 2 år men har ändå inte sett så mycket av småland. Så det var verkligen roligt. Ett mysigt litet sommarställe som tydligen är ett måste att besöka om en bor här nere. Mycket fint. Jag har de senaste dagarna mått väldigt bra och det är en fantastisk känsla. Jag har energi på ett helt annat sätt än tidigare. Det är inte lika tungt att vakna. Min kropp orkar. Mitt sinne känns lättare. Jag skrattar ofta. Det känns hoppfullt. Mitt mående är så underligt ibland. Jag försöker uppskatta det som finns och det som känns här och nu. Hela våren har varit så mörk och dyster. Det känns som att nu kanske det vänder. Till slut.
Men du har redan glömt allt det där och jag fastnade här
Jag går förbi ungdomarna i parken. 16-åringarna som gått ut nian. De dricker sin första folköl. Röker sin första Marlboro röd. Kysser varma pojkläppar. Och jag känner mig plöstligt så gammal. Och livet bara rusar iväg. Jag vet det. Alla vet det. Påminner ständigt varandra. Och jag önskar mig tillbaka till den tiden. Även om jag till stor del strosade runt i blomsterhav med skärsår på armarna.
Du är tunn som luft du är nästan perfekt
Min hemvistelse bestod inte enbart av tentaskrivande, även om det kändes som så. Jag fick umgås med min familj och fina vänner. Det är något jag inte försöker ta för givet. Satt mycket vid pianot och gick promender på natten. Jag hade en rastlöshet i kroppen som inte ville försvinna. Det var jobbigt att säga hejdå och åka tillbaka till Jönköping även om jag vet att augusti väntar och jag åker hem igen. Sommar är så mycket mer än bara sol. Jag känner mestadels vemod över något jag inte kan sätta ord på.
Vi upplevde aldrig körsbärsblomningen
Den här veckan har jag haft min sista obligatoriska skoldag för denna termin. Jag har suttit på balkonger och skrattat och sen dansat på svettiga dansgolv. Jag har spontanbadat i Vättern klockan tre på natten och sen lika spontant klippt av håret. Jag har haft en kropp som bara velat lägga sig på asfalten och ge upp för alla känslor som väger för tungt. Jag har spelat basket under rosa himmel och hållit i oroliga händer. Jag har definitivt sovit för lite och tänkt alldeles för mycket. Brukar bli så. Nu sitter jag på ett tåg hem till Örnsköldsvik. En hemtenta ska skrivas sen går jag på sommarlov. Maggio på måndag. Längtar.
