Aprilhimlen
Aprilhimlen är sig lik. Ibland kaosartad. Ibland vacker. Ibland grå. Ibland vardaglig. Ibland alldeles skimrande.
April försvinner så snabbt. Jag har bara hunnit lyssna en gång på Håkan Hellströms låt Aprilhimlen.
Hur ska jag sjunga nånting nytt när allt jag tänker på. Är dig.
Våren är försenad. Livet är en känslostorm. Alldeles underbart men också alldeles förfärligt. Jag är kär. Det är den konstigase känslan jag någonsin upplevt. Jag känner så mycket. Och det är fantastiskt. Att få vara kär. Alla mina tankar kretsar kring honom. Varje timme utan honom är olidlig. Det är fint att somna med honom. Det är fint att vakna med honom. Det är fint att hålla honom i handen. Det är fint att gråta med honom. Det är fint att höra honom prata. Det är fint att skratta med honom. Det är fint att dricka kaffe i morgonsolen med honom. Det är fint att längta till våren med honom. Det är fint att det gör ont att sakna honom. Nej jag förstår inte hur det hände.
