Ett fint nät av sprickor

Två dagar har jag känt mig hudlös. Försvarslös mot omvärlden och mig själv.
Novembernätter är kalla. Jag vet det.
Men jag älskar kylan. Hur den går rakt igenom min kropp. Lämnar frostskador på huden.
Allt krackelerar nu. Älskling. Vet du inte det?
Allt fallerar. 
Det går inte att förklara. Det finns inga ord, inga bilder, ingen musik, inga målningar. 
Den sol som ännu finns kvar till oss bleka varelser.
Den räcker inte till.

RSS 2.0