Vegansk morotskaka
Försov mig rejält till jobbet imorse så fick lite ångest. Som förlåt bakade jag därför en morotskaka som jag ska ta med imorgon. Ser riktigt god ut. Kör ju veganskt nu. Känns bra i hjärta och själ.
Vi säger till oss själva att livet finns någon annanstans
Besökte Rebecka i Ultrå ikväll. Hon bor så fint. Nu jobbar jag natt. Det är mycket som känns för tillfället. Solen gick upp 03:32 och det känns lite bättre, lite lättare.
Jag saknar ingenting eller jo, jag saknar dig
De här människorna är så himla bra. Om mindre än en månad kommer jag vara 801 km för långt ifrån dem.
Vi kommer alltid ha Paris
I fredags hade vi en mysig picknick i Hamnparken. Solen försvann fort men vi satt kvar fram tills då jag började jobba natt, dvs 23:00.
Vegansk blåbärspaj och sås.
Igår var det regnigt hela dagen. Vilket var skönt eftersom jag vaknade 16:30. Känns otroligt bra att vända på dygnen sådär. Kvällen slutade på parken med roliga människor och lite kvällssol.
Här är nätterna inte lika långa
Jobbar natt
Gillar nätter
Tystnaden
Förändringar
Ingen är vaken
Bästa tiden skymningen
Ibland mår jag bra, ibland mår jag alldeles för bra, ibland mår jag inte bra alls. Jag känner mig kluven och jag känner mig hel och jag känner mig kluven. Ibland smyger sig hopplösheten på och vill ta över. För ibland känns allt så hopplöst och det känns som om jag inte kommer någonstans. Fastnar alltid i sådant som borde vara glömt. Ibland tror jag att jag ska gå sönder. För ibland känns kroppen så bräcklig och det känns som om luften ska ta slut. Ibland tar faktiskt lufen slut och då måste jag fly. Springa tills benen inte bär mig längre.
Discoljus och nattens alla sorger
Varenda ton gick rakt igenom min kropp.
Trängde sig igenom varje hudlager.
Han sjöng rakt fram till mig.
Spikrak i ryggen.
Det var vackert.
Ingen fick se hur vackra vi var.
Till en början gjorde allt ont.
Det var så påtagligt.
Han var vacker, fantastisk.
Det bara kändes i hela kroppen.
En känsla.
Omöjligt att förklara.
Det bara fanns där inuti.
Något.
Hur skulle man orka stå?
Hur skulle man orka andas?
Hur skulle man orka leva?
Lamslagen.
Paralyserad.
Musiken rann genom kroppen.
Rullade fram.
Rann genom blodådror.
Kittlade i fingertoppar.
Sköljde över.
En känsla.
Blundade.
Lät det falla.
Uppsnärjd i det blå
Hade en trevlig dag på Ulvön igår.
Inom loppet av tjugofyra timmar
Tjugofyra timmar i Uppsala. Vi konstaterar allt för ofta att det är inte lätt att leva. Ändå lever vi. Natten försvinner i samtal, bortglömda bussar och tre timmars sömn på en soffa. Alldeles för tidig bussresa ut till huset. Trägolvet knarrar, vinden blåser genom tapeterna, kaffet smakar snabbt. Jag trivs bra här.
