Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

Jag ser tillbaks på mörka moln
Som heter ånger sorg och skam
Dom kanske krossar mig en dag
Men till dess var det jag som vann

Det dom aldrig nämner

Idag vet jag ingenting. Jag vaknar upp och inser att klockan snart är tolv. Jag är så tung i huvuduet. Orkeslös. Det är ett mirakel att jag lyckas ta mig till skolan. Effektiviteten på mitt studerande ligger på minus noll. Försöker liva upp kroppen med kaffe och nötter och tranbär och 70% mörk choklad. Hjälper det? Jag vet inte. Nu har mörkret börja falla och jag är trött och less på allt som heter omvårdnad. Jag har läst och läst och läst. Det är som att mitt huvud inte kan ta in mer information nu.

När jag är med dig så glömmer jag

Det är bara en tidsfråga innan vår relation skaver och river och trycker mer än den där ensamheten.

Jag tror inte på det där längre, att älska

Alla dessa människor 
som söker
i höstblåsten 
med röken i lungorna
efter någon annan 
att slänga sina problem på
jag tycker synd om dom
sen inser jag att
jag är likadan 

Allt jag ville säga

Åkte hem till Örnsköldsvik över en helg. Jag lämnade plugget och träffade dem finaste människorna jag känner. Trots att det knappt var en månad sedan jag flyttade till Jönköping så känns det som en evighet. Sov alldeles för lite och träffade alldeles för många människor för att jag skulle hinna bearbeta allt vi sa. Det är en lättnad men samt en stor sorg att åka tillbaka igen. Det är aldrig roligt att lämna. Men jag vet att jag är på rätt plats just nu faktiskt.

Jag drömmer faktiskt inte om dig längre

Vissa dagar är bara för mycket. Ni vet sådär när man inte kan tänka alls överhuvudtaget. Då hänger man på toaletten under föreläsningar eller sätter sig i en park och dricker kaffe och äter veganska chokladbollar.
Andra dagar vaknar jag till regn och känner mig plöstligt så instängd. Jag bakar bröd och försöker sprida lite värme i väggarna. Ibland går jag ut och sätter mig, mest för att försäkra mig om att det finns en värld där utanför.
För någon dag sedan gick jag längst stranden och kände hur lätt det var att andas, hur bra livet var. Verkligen. Det var vackert. Man glömmer så lätt.
Igår levde jag studentlivet till max. Jag gick ut och plockade brännässlor och försökte mig på det här att koka en nässelsoppa. Billigt men inte så gott. Men ganska roligt.

Men ingen är riktigt ärlig, ärlig är man i gryningen

Jag köper en gul regnjacka när jag egentligen borde köpa en svart. Jag färgar håret mörkt när jag egentligen borde klippa av det. Jag kysser helt fel killar och borde sluta tänka det här, "att inte tänka så mycket". Jag går ut och promenerar i regn fastän jag är förkyld och har feber. Jag går upp mitt i natten och cyklar till dig när jag egentligen borde ligga kvar i min säng. Jag bearbetar, analysererar och reflekterar över sådant som egentligen inte kommer ha någon betydelse imorgon. Men det är lite såhär jag är. En rastlös själ med en stundtals, hyperaktiv hjärna. Jag går mest omkring och väntar. Väntar och väntar och väntar på att nånting ska hända. Problemet är att det händer saker hela tiden. Jag är bara så rädd för att missa det.

RSS 2.0