Brännbollsyran 2016
Helgen har varit super. Dansat i konfettiregn och promenerat hem när solen gått upp. Det var så många bra artister att allt känns som en enda röra nu i efterhand. Är total-sliten efter helgen, har åkt på världens förkylning och skulle nog behöva sova i en vecka. Men jag ångrar ingenting.
Jag vill tro att alla inte alltid måste växa upp
Efter en vecka med hundratals timmar i skolarbete och ångest så känns det fantastiskt att dra upp till brännbollsyran. Träffa fina människor, lyssna på bäst musik och hänga i Umeå. Ser fram emot denna helg enormt.
Små fragment
Äppelblom och melankoli. En hand på en rygg. Kent i hörlurar en hel dag. Och där står vi igen. Andningsuppehåll. Techno på en fredag. Promenader hem klockan 04:57. Åskväder. Ett leende värt att döda för. Någon annan kokar mitt morgonkaffe. Spruckna speglar på toaletter. Sidenlakan. En försvunnen ungdom. Kollisioner på biblioteket. Undvikande blickar. Värk i bröstbenet. Allt är så skört.Det jag lärde mig att börja med, måste jag nog börja sluta med
Skrev en tenta i onsdags, som jag definitivt inte hade pluggat till. Kände mig sådär.
Firade ändå att tentan var avklarad med grillpremiär på vätterstranden. Så fint och gott och mysigt.
Igår satt vi i solen hela dagen vid bryggan. Köpte sedan med oss mat och såg solen gå ned över hela Jönköping från Huskvarnas utsiktsplats.
Idag har jag lyssnat lyssnat lyssnat på Maggios album hela dagen. Det är fantastiskt med långhelg, och nu har jag bara en kurs kvar innan sommarlov.
Vill dansa tills jag glömmer vem jag är
April har varit ett stormväder på alla sätt och vis.
Maj har precis börjat och allt känns genast mycket lättare.
Valborg firades med fina människor och jag dansade omkring i min jeanskjol
och fastän klockan var 02:15 så blåste det varmt.
