Oroshjärtan
vissa människosjälar är inte gjorda
för den här världen
de kan inte leva varje dag som att det vore den sista
för bara tanken på livets skörhet
leder till förgörelse
dessa människor tillhör inte den här världen
de lever inte av den här jorden
de försöker bara att överleva
ännu en dag
ännu en natt
de har mod i sina hjärtan men sorg i sina själar
det pågår en ständig kamp
en ständig flykt
en historia som alltid fortsätter
om alla dem som väntar på morgonens första solstrålar
för ännu finns det tröst
ännu sjunger fåglarna sin sång
att hoppet är det sista som lämnar oss
mänskliga varelser
Saknade te havs
Jag åkte iväg till Åland, Kyrkogårdsö, i onsdags. Sitter på bussen påväg tillbaka nu. Det har varit trevligt. En flykt i tillvaron. Fina bastukvällar. En lugnande havsbris. Tacksam att jag får möjligheten att följa med ut dit. Nu tillbaka till de två sista skolveckorna innan sommaren. Jag letar febrilt efter motivation.
18 // 05 // 2017
Uppvaknandet. Det låter heroiskt, som att jag återuppstår varje morgon. För vissa dagar känns det som att natten varit en evighetslång kamp. I bussen finns det ingen luft. Trycket kväver mig. Det känns som februari men det är maj. Vi är kvar i januari. Jag accepterar galenskapen. Omfamnar den med kärlek. Vad skulle jag annars göra? Måste kanske sluta styras av vädret. Behöver inte fyra jackor. Allting vänder och det är sånt som gör livet lite lyckligare. Idag känns det som juli och luften är härligt tung av värme. Klockan är 22:45 och det är nitton grader ute. Jag försöker hålla mig till hoppet. Dagar som dessa är det enkelt.
Vi tar oss upp en vacker dag, du och jag
(Bilden är tagen från en ljusare morgon).
Idag vaknade jag och kände mig bara så trött. Både på den fysiska värk som strålat ut från mitt huvud de senaste dagarna men också trött på alla tankar och känslor som är så förlamande. Jag har varit på samtal och gråtit och gråtit och gråtit. Dessa grå dagar förmår sig varken min kropp eller hjärna till att göra något mer än att gräva ner sig. Dock vet jag att det går över och det är väl med den vetskapen som jag står ut.
Så länge du är med mig
Jönköping är som vackrast nu. Elfte våningen. Vissa nätter är alldeles för mörka. Spelar piano på en vindsvåning. Försöker göra sånt som ger livsglädje som att gå på konserter och poetryslam. Dricker lite för mycket kaffe. Ingen nyhet. Ibland glömmer jag bort hur det låter när jag pratar. Valborg är en fin dag. Maj gör mig så mycket lyckligare. Balanserar på ett trästaket och kastar stenar i vatten. Kvällsol och närhet är det vackraste som finns. Jag har tappat alla slags rutiner. Men jag upplever ljusa stunder. Jag lovar.
