Vi tar tillbaka våra ungdomsår Alla våra ungdomssår

Det är frost på marken. Första frosten i år. Minus tre grader och klockan är 07:44. Busschaffisen spelar Foreigners "I Want to Know What Love Is", tänker att det var ett medvetet val och att han är lika hjärtekrossad och sorglig som mig. Allt vi gör är medvetna val. Mmm. Jag är inne i den skolan nu (Skojar. kommer alltid tro att alla val vi gör styrs av en övermakt). Amason har förövrigt gjort en fantastisk cover på den låten. Är det ett sammanträffande att Jonathan Johansson sjunger samma mening om och om igen i sin bästaste låt "Tinning mot tinning"? Alla vill veta. Om kärleken finns. Jag vill bara veta om det finns en chans. Vill ta tillbaka min ungdom. Som om jag någonsin ville ha den tillbaka. Men allt är nog bättre än det här. Det är inte meningen att låta dyster. Men det har regnat konstant i 34 dagar känns det som och jag lider nöd på allt som kallas närhet. 

Besökte Norge och min bror i helgen. Det var fint. Men kallt. Påvägen dit besökte jag Palmhuset i Göteborg. Fick massa påfyllning av energi. Behöver lite extra såhär i oktobermörkret.

And you wanted nothing but change before the world

En långhelg i Stockholm hos Naomi. Hennes klass hade spelning på Två grabbar & kök där Jimi Hendrix och Monica Zetterlund också uppträtt. Naomi var bäst. Det var för surrealistiskt för att ens förstå. Sen blev det desto mer absurt att Lina, Clara och Jacob också kom dit. En mini-reunion. Efter deras spelning blev det häng på någon sunkig bar vid medborgarplatsen. Jag och Lina sov sedan hos Naomi på hennes luftmadrass. Skitkallt men gos. Morgonen därefter blev det en stor brunch och sedan åkte Lina för hon skulle till Singapore (!). Jag och Naomi tog tunnelbanan till fotografiska och åt buffé på Hermans. Mycket lyckat. På lördagen var det regnregnregn och jag var trött. Naomi repade under dagen och senare på kvällen gick vi på en liten spelning på Nalen Club. Mysigt.

Tillbaka i Jönköping var det tentaplugg som gällde och på torsdagen skrevs tentan. Det gick bra. Fredag vaknar jag 04 med hjärtklappning. Somnar om och går sedan en lång promenad i höstvädret. Jag och Lisa äter alldeles för dyr mat på N.E.O. sen går vi och lyssnar på Loney Dear. Han hade en liten, intim "unofficial"-spelning för cirka 50 pers. Jag har väntat efter denna stund sedan han släppte sitt första album 2004. Rätt sjukt. En av de bättre spelningar jag varit på. Sen går jag hem i regnet för regnet slutar visst aldrig falla i oktober. Jag skojar inte. De få gånger solen tittar fram är det som om livet typ kommer tillbaka. Annars går jag för det mestadels runt i ett grått töcken insvept i stora halsdukar och försöker hålla mig till rutiner och sånt där som gör att jag fungerar. Ibland kommer ångesten och ibland kommer katastroftankarna. Men det går över. Anso åker iväg på onsdag igen i 10 veckor. Det känns så tråkigt.

Du sa: Du är så naiv. Jag sa: Jag vet

Hej oktober. Du kommer med kyla och regn. Och visst är vi alla förberedda på det. En vän frågar mig hur min vecka har varit och jag kommer inte ihåg. Det känns som det ofta är så nuförtiden.Jag gör massa saker men jag hinner aldrig stanna upp och reflektera. Istället faller det bort i glömska. Som om det aldrig inträffat. Sen har vi ju mitt största problem av alla. Det här att jag samlar på mig känslor. Och när jag inte hinner bearbeta dem så kommer allt ikapp tillslut och blir sådär onödigt stort och mycket. Ungefär som igår. Jag vet inte om det är vädret eller om det är den här världen. Men vissa dagar är krävande medans andra går lätta och ibland känner jag mig bara alldeles för skör för att ta in verkligheten. Idag är det måndag och jag vaknar sent och jag kan inte ta mig upp ur sängen förrän vid 12. Är så tung i huvudet och det känns som att alla kroppens muskler har förtvinnats. Har försökt med plugg men det har inte gått. Åkte till kulturhuset en sväng ikväll. Trots att jag känner mig på gränsen till labil så är det så fint att träffa andra människor och få skratta lite. ganska mycket. Hoppas på bättre dagar framöver. Hej svejs.