Hela hösten har jag legat i fosterställning

Allting har varit en kamp

Det har varit sömnlösa nätter

Jag har aldrig känt mig så skör

Total kollaps

Min kropp som bara smält ihop

Min hjärna som har terroriserat mig

Jag är ständigt pessimistisk

Egentligen realistisk

Varje dag är aldrig på riktigt

Mina känslor existerar inte längre

Allt gör ont

Ingenting känns

December börjar kännas lättare

Men jag är inte naiv längre

Det slutar alltid med kraschlandningar

Jag vill acceptera det som är bra

Kan inte acceptera det som är dåligt

Tystheten kväver mig

Jag är ensam

Men jag är inte ensam

Min kropp är full av mediciner

Jag känner ingenting

Jag måste börja känna

Jag vill inte börja känna

Inget är för evigt

Allting är för evigt