La belle epoque
Det är spännande att vakna upp i en ny (hård) säng, på en ny plats, i en ny stad, i ett annat land. Vi öppnar balkongdörren och möts av en mysig men ganska sunkig gränd. Vi äter crossianter till frukost och dricker sånt där kaffe från en urgammal kaffemaskin som smakar skit. Men vad gör det när vi befinner oss i Nice.
Vi vandrar kvarter efter kvarter. Förundras mer över folks balkonger än sevärdigheter. Otroligt vackert.
Colline du Chateau besöks och utsikten är slående. Vi köper med vattenmelon från en liten frukthandel och sätter oss på den steniga stranden. Vi bränner oss i solen och oavsett hur mycket vi badar så är värmen slående.
Sen hittar vi vegansk glass och crêpes och kaffedrinkar och livet är komplett.
En kväll tränger vi in oss på en liten jazzbar där allt från turister till stamgäster lyssnar intensivt på quartetten som spelar.
Solnedgång sista kvällen och sedan soluppgång innan vi skulle ta flyget hem. 21 timmars resa senare är vi tillbaka i kalla grå örnsköldsvik. Jag är så glad för att denna resa blev av. Livet känns lite bättre.
Livet består av en massa tro och tvivel
Vi springer genom ett regnigt Göteborg och letar upp personen vi ska köpa biljetter av. Klockan 17:26 håller vi i biljetterna till Håkan. Snabba steg till Ullevi och sen står vi i publikhavet. Hur hände det här, undrar vi. First Aid Kit gästar, otroligt vackert! 23:40 fylls himmelen av fyrverkerier och "Nu kan du få mig så lätt" klingar ut. Sista bussen hem har vi missat, men vad gör väl det när vi precis varit på bästa konserten. Vi driver iväg med resten av människorna mot stan. Klockan 04:50 börjar solen sakta gå upp. Det är så vackert. Min lillasyster och jag är ostoppbara. 10:00 är vi tillbaka i Jönköping igen. Jag vet inte hur vi fick tiden att gå men den flög iväg. Nu sitter vi på en buss mot Arlanda och ska flyga hem till ö-vik. Jag är så glad över att vi drog till Göteborg. Mycket bra start på min semester.
Veronica Maggio
Tårar och glitter på kinden, konfetti och fallande regndroppar, andnöd och blödande hjärtan. Världens bästa kvinna står på scenen och river ned murar med sina sånger. Maggio är magi. Kan aldrig sägas för många gånger. Hon bjöd inte bara på en konsert i världsklass, hon bjöd på hela sig. Så skör men också så otroligt stark. Det går inte att beskriva denna kväll. Sen att både Markus Krunegård och Håkan Hellström gästade scenen gjorde kvällen ännu mer oslagbar.
Vi är förlorare, vi två, sen vi var sjutton år
Han öppnar med "vi två 17 år" och jag tror nästan att jag ska gå sönder. För han är så himlahimla fin. Och låten är nästan helahela mitt liv. Och det gör så ont men jag är så otroligtotroligt glad.
"Aprilhimlen" tände alla ljusen och folkhavet förändrades till en stjärnklar natthimmel. Så fint.
"Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än"
Tre timmar ren kärlek. Det finns inte mycket som överträffar denna konsert.
Brännbollsyran 2016
Helgen har varit super. Dansat i konfettiregn och promenerat hem när solen gått upp. Det var så många bra artister att allt känns som en enda röra nu i efterhand. Är total-sliten efter helgen, har åkt på världens förkylning och skulle nog behöva sova i en vecka. Men jag ångrar ingenting.
Om livet är på natten när du sover måste du nog faktiskt göra nånting åt det
Det lyser färger i skogen. Vi har hamnat på den bästa platsen man någonsin kan tänka sig. Urkult. Jag kan återigen andas.
Vi tänder lyktor och hänger upp papperstranor. Evelina och Linnea spelar fina melodier på sina fioler.
Dagarna är iskalla, nätterna ännu kallare, men det gör inget. Forsen är vacker trots gråa moln och kånken är bra grejer.
Här är klockan 05:40 och jag och Naomi har nyss hittat tillbaka till campet efter äventyr. Ljuset har precis börjat leta sig igenom de grå tunga molnen. Som ni kan se är campet, förövrigt, otroligt ruttet.
Cleo är så fantastiskt bra. Vilken kraft.
Här är klockan 05:40 och jag och Naomi har nyss hittat tillbaka till campet efter äventyr. Ljuset har precis börjat leta sig igenom de grå tunga molnen. Som ni kan se är campet, förövrigt, otroligt ruttet.Solen vaknar med oss men vi vaknar inte med den. Här ligger vi och lyssnar/sover/drömmer på Sara Parkmans spelning i solen. Finaste.
Kvällssolen är fantastisk och vi går omkring på området och bara njuter. (Plus tar en massa bilder och leker coola).
Efter en sjuk spelning av GOAT drar vi vidare på rave på andra sidan älven. Mysigt, sjukt, roligt, fult, dåligt, osv.
04:16 känner vi oss nöjda efter att ha dansat till "Doctor Pressure" i 41 minuter med 9 olika remixer. Det fick räcka helt enkelt. Vi vandrar över bron och tillbaka till campet igen. Tunga i kroppen men lätta i huvudet.
Urkult är över och det gör ont. Men tänker jag tillbaka på dagarna så kan jag inget annat än att le. Fantastisk festival med fantastiska människor. Älskar detta ställe.
Discoljus och nattens alla sorger
Varenda ton gick rakt igenom min kropp.
Trängde sig igenom varje hudlager.
Han sjöng rakt fram till mig.
Spikrak i ryggen.
Det var vackert.
Ingen fick se hur vackra vi var.
Till en början gjorde allt ont.
Det var så påtagligt.
Han var vacker, fantastisk.
Det bara kändes i hela kroppen.
En känsla.
Omöjligt att förklara.
Det bara fanns där inuti.
Något.
Hur skulle man orka stå?
Hur skulle man orka andas?
Hur skulle man orka leva?
Lamslagen.
Paralyserad.
Musiken rann genom kroppen.
Rullade fram.
Rann genom blodådror.
Kittlade i fingertoppar.
Sköljde över.
En känsla.
Blundade.
Lät det falla.
Vi har levt, vi har levt livet
Det gör ont att vakna. Det gör ont överallt. Känns i hela kroppen. Det slutar aldrig att kännas. Jag har små blåmärken överallt. Det kliar i min hals. Mitt huvud snurrar. Mina ögon svider. Jag har ont i hela kroppen. Men det som värker allra mest är hjärtat. Ärligt talat känner jag mig förstörd. Den här insikten. Vill inte förstå att det är över. Men det går inte att spola tillbaka. Studenten är över. Jag går inte längre i ES3A. Jag känner mig halv. Vem är jag utan min klass? Just för tillfället, ingen.
Studentbal
Igår var det bal. Jag åkte dit med min fina baldejt Kevin. Kvällen var lång, stundtals tråkig, stundtals konstig men mestadels rolig. Alla var så himla fina. Vi åt mat, dansade vals, sprang ut och in, och fortsatte sedan med ännu mer dans.
Det känns i hela kroppen att studenten är inom räckhåll. Bara 1 vecka kvar!!
Umeå lördag
Lördag blir typiskt camp-liv. Vi hänger med våra grannar och skaffar nya kontakter.
Skynda, skynda, skynda bort till festivalområdet.
Posar utanför toaletterna, som är det vidrigaste på hela festivalen, tur girlsen är snygga.
Maskinen är feta. Jag och Miriam skriker allt vi kan till "Kärlek vid sista ögonkastet". Sen tappar jag bort alla. Men det spelar ingen roll.
"Vi måste ta en typisk-brännbollsyran-armband-bild".
DVBBS är så himla sjuka, liksom alla i publiken. Det är brutalt kaos, alla knuffas men det är fruktansvärt roligt.
Klockan 02:04 vandrar vi med trötta ben mot utgången. Vi vet inte om solen är påväg ned eller påväg upp. Hänger med våra grannar i kylan. 04:27 konstaterar vi att yran är över och regnet börjar falla. Det är kallt i tältet, det blåser, det regnar, men jag känner ändå någon slags värme. Kanske kan det kallas lycka.
Umeå fredag
Vi var taggade för att se Tjuvjakt som inledde hela festivalen. Det var en besvikelse. 
Norlie & KKV var heller inget märkvärdigt så.
Satte oss vid ett bord och pratade med lite nya människor. Inväntande Veronica Maggio.
Klockan 23:00 kliver hon ut på scenen. Jag kunde inte andas. Kunde inte förstå att hon stod och sjöng rakt igenom min själ. Det här var den vackraste konserten jag varit på. Hjärtat krampade och jag ville bara lägga mig ned på marken för benen skakade så. När introt till "Snälla bli min" börjar, kan jag inte hålla tillbaka tårarna. De rinner konstant tills konserten är över.
Vi torkade tårarna och taggade igång för Afrojack. I jämförelse med vad vi nyss hade sett så var han inte speciellt märkvärdig. Men det var roligt. Alla dansade.
Min klass är finast
(Vet faktiskt inte vad som händer på denna bild?? Söta hela högen)
(Sarah Högströms bild)
Rebecka bjöd hem klassen i fredags på fikamys i sin lilla, (egentligen stora), etta. Så himla mysigt och sorgligt och fint och roligt och tragiskt. Finns så mycket sjukligheter som ägt rum i denna lägenhet. Vi snackade om flaket, om studenten och om allt som ska hända innan vi skiljs åt. Det är bara tre veckor kvar. Det är helt fullkomligt galet. Vet inte vad jag ska göra av mig.
"Barnkalas"
Igår firade vi två födelsedagsbarn (ingen kom med på bild) och att vi fått påsklov. Hade det fantastiskt bra. Kidnappning, lekar, fiskedamm, dansdansdans, hängde på toaletten, ja ni vet.
Thailand 2011
Men hej jag vill utomlands. Kollar igenom massa gamla bilder, hittar dessa, vill börja gråta, det var så himla underbart i Thailand. Ge mig pengar och massvis av tid.
Notboken
En tomhet. En trötthet. En lättnad. Sceniska är över. Det som en längtat till enda sen man sökte till musikestetet. Min klass är den bästa och vi gjorde en sådan himla bra show. Trots all press så har jag njutit otroligt mycket, att få göra en sådan här stor show, med dem bästa människorna, är så himla roligt. Älskar estetlivet.
2015
Jag hade en fantastisk kväll igår med mina fina vänner. Det känns underbart med ett nytt år. Än hur klyschigt det låter så är det här en ny start. Allt som hade med 2014 att göra har format mig till där jag står idag. Från och med idag går jag vidare från den utgångspunkten. Att blicka tillbaka och se hur året har varit är väldigt givande. Trots flera snedsteg, så har jag ändå lärt mig otroligt mycket om mig själv och om andra. Det känns bra att kunna lämna allt dåligt som varit och gå vidare. Börja på ett nytt kapitel. Det behöver vi alla.
Uppsala Peace Party
Movits! inledde denna fantastiska kväll med alldeles för mycket bas i högtalarna och en nykter (tråkig) publik. Det var ös men ingen öste så det blev fett lame men dem var feta och sköna.
Frida Sundemo har jag knappt lyssnat på men hon berörde och gav en gåshud och var inspirerande och så himla duktig. Superskön stämning när mörkret började ta vid.
Världens bästa, snyggaste, grymmaste DJs avslutade kvällen, Rebecca&Fiona, sjukaste konserten någonsin. Så freeuktansvert mycket folk, trodde jag skulle bli ihjältrampad där några gånger men trampade minst lika mycket på alla andra runt omkring mig. Gick knappt att röra sig. Så kuul.
Urkult 2014
Vi beger oss till Urkult en dag innan det börjar, allt för att få den bästa campingplatsen och för att Näsåker är mysigaste stället att spendera sin tid på. Vi hinner precis få upp pressenningen innan regnet och åskan bryter lös. Någon timme senare har vi köpt pizza och solen lyser nån timme innan den försvinner bakom träden.
Torsdag invigdes med vackra Världens band på solscenen. Det bästa bandet på hela festivalen. Kunde inte sluta le, de var så himla vackra och duktiga och fina och glada. Åh.
Eldnatten gick av stapeln 00:00, precis samma klockslag som jag blev 18 år. Mina fina vänner sjöng och jag skämdes lite sådär fjantigt. Efter en väldigt konstig show taggade vi upp för Partiet som var FETA.
Morgonmys och frukost och förväntade tjejer inför vad fredagen hade att erbjuda.
Morgonmys och frukost och förväntade tjejer inför vad fredagen hade att erbjuda.Syster Sol spelade på stora scenen, vi träffade lite nya människor som hängde med oss resten av festivalen. Sallyswag spelade på natten och de var riktigt bra. Har typ glömt bort hur många bra band som spelade egentligen. Fredagen var jättefin iallafall och jag firades med tårta på sängen och mys.
Lördag var sista dagen och vi tog vara på den så gott som det gick med dopp i forsen och dans i regnet och ös till Hoven Droven och skratt och gråt och allt däremellan. Haft så himla fina dagar med världens finaste människor. Längtar redan till Urkult 2015.
