Om livet är på natten när du sover måste du nog faktiskt göra nånting åt det

Det lyser färger i skogen. Vi har hamnat på den bästa platsen man någonsin kan tänka sig. Urkult. Jag kan återigen andas. 
 Vi tänder lyktor och hänger upp papperstranor. Evelina och Linnea spelar fina melodier på sina fioler. 
 Dagarna är iskalla, nätterna ännu kallare, men det gör inget. Forsen är vacker trots gråa moln och kånken är bra grejer. 
Cleo är så fantastiskt bra. Vilken kraft. 
Här är klockan 05:40 och jag och Naomi har nyss hittat tillbaka till campet efter äventyr. Ljuset har precis börjat leta sig igenom de grå tunga molnen. Som ni kan se är campet, förövrigt, otroligt ruttet.
Solen vaknar med oss men vi vaknar inte med den. Här ligger vi och lyssnar/sover/drömmer på Sara Parkmans spelning i solen. Finaste. 
Kvällssolen är fantastisk och vi går omkring på området och bara njuter. (Plus tar en massa bilder och leker coola).
Efter en sjuk spelning av GOAT drar vi vidare på rave på andra sidan älven. Mysigt, sjukt, roligt, fult, dåligt, osv.
04:16 känner vi oss nöjda efter att ha dansat till "Doctor Pressure" i 41 minuter med 9 olika remixer. Det fick räcka helt enkelt. Vi vandrar över bron och tillbaka till campet igen. Tunga i kroppen men lätta i huvudet.
Urkult är över och det gör ont. Men tänker jag tillbaka på dagarna så kan jag inget annat än att le. Fantastisk festival med fantastiska människor. Älskar detta ställe. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0