November
Jag lever. Det är november. Och jag lever. Den ni! Saker har förändrats senaste tiden. Jag är oförenderlig. Det känns så ibland. Men jag vet att också jag förändras. Till det bättre. Jag står ut. Det känns inte så jobbigt längre. Kanske har jag gått vidare. Kanske är jag starkare. Kanske vill jag bara leva igen. Det var så länge sen sist. Vilja leva. Orden i munnen känns främmande. Två år av mörker sätter sina spår. Jag vill inte fastna längre. Med något. Med någon. Tänk att jag har överlevt. Det trodde jag aldrig. Jag förvånar mig själv ständigt. Jag klappar mig på axeln ibland, jag lovar. Jag har blivit snällare mot mig själv. Hur ska man annars orka? September
Jag har börjat folkis, det har gått en månad. Det är väldigt trevligt. Målar i timmar. Varje dag. Jag mår ganska bra för tillfället. Det är fint.
Vi är inte längre där
Fy vilken berg-o dalbana det är just nu i mitt liv. Vissa dagar tar jag nattbad med vänner, tänder en brasa och fiskar. Andra dagar är jag totalt förlamad i sängen. Vill inget. Orkar inget. Bara att existera gör ont i varje millimeter av min hud. En annan dag kommer jag ut ur huset och vandrar i timmar och tältar i skogen. Tar nakendopp i morgonsolen. Dricker kaffe 04:00. Sen återigen totalt förlamad. Jag är less på att må såhär. Jag tycker faktiskt att det är rimligt att känna så. Jag är totalt less. Jag vill bara få finnas. Utan allt detta lidande.
Juni
Sommaren har anlänt. Morgonens solstrålar värker i kroppen. Kvällssolen gör mig lättad men också väldigt ledsen. Känner mig tom ofta. Men försöker se det vackra ibland.
Det handlar om
Vardagens dysfunktionella tillstånd
Om destruktiva relationer
Om ohållbar smärta
Om otänkbar längtan
Om oändlig sorg
Att vilja bli älskad
Men att inte vilja förstöra någon
Att se det vackra i det tysta
Att känna samhörighet
Att vilja överleva
Att tillåta sig känna ensamhet
Det handlar om dig
Om mig
Om ingen
Om alla
Ett annat ljus
Hela hösten har jag legat i fosterställning
Allting har varit en kamp
Det har varit sömnlösa nätter
Jag har aldrig känt mig så skör
Total kollaps
Min kropp som bara smält ihop
Min hjärna som har terroriserat mig
Jag är ständigt pessimistisk
Egentligen realistisk
Varje dag är aldrig på riktigt
Mina känslor existerar inte längre
Allt gör ont
Ingenting känns
December börjar kännas lättare
Men jag är inte naiv längre
Det slutar alltid med kraschlandningar
Jag vill acceptera det som är bra
Kan inte acceptera det som är dåligt
Tystheten kväver mig
Jag är ensam
Men jag är inte ensam
Min kropp är full av mediciner
Jag känner ingenting
Jag måste börja känna
Jag vill inte börja känna
Inget är för evigt
Allting är för evigt
Morgonen
Det sköra tillståndet
Nattens dunkel som sakta tynar bort
En ny dag att ta sig igenom
Koffein är ett måste
Likaså varma kläder nu när hösten anlänt
Det är dimma ovanför träden
Min hjärna är insvept i skyddande lager
Min kropp isolerad från allt som är farligt
Mitt blod rinner långsamt genom kroppen
Det är en evig väntan att bli bättre
Det är en evig skräck att bli sämre
Eld och arv
det stilla havet
en lugnande skog
den varma bastun
en blomstrande kärlek
den förädriska ångesten
en evig kamp
den stora friheten
något som växer
något som dör
I so liked spring
Det är lätt att falla igenom molnen
När kroppen blir tillräckligt tung
Det finns inte mycket som kan hålla den flytande igen
Men en stund är det bra
En stund är det nattsvart
Känslor som styr, men vilka är mina känslor och vad är det jag känner?
Tänk hur ett halvår av mörker kan sätta sina spår så tydligt i en människokropp
Klarar du av sommaren?
Klarar du av tankarna?
Jag är gjord av pansar
Min hud är gjord av stål
Ändå tränger det igenom, flyter ut
Kanske kan du föreställa dig trycket i huvudet när hjärnan vill explodera
Eller värken när bröstkorgen vill bryta sig loss
Jag simmar i vatten, flyter på näckrosor
Timmarna innan blixtnedslaget, hur kroppen vibrerar
Det är bara ensamheten som spökar bakom ögonlocken
April
En bil exploderar Fullmånen håller en vaken på natten
Kreativiteten flödar för att sedan dö
Måendet är stabilare nu
men det är en väntan också
Jag plockar vitsippor och städar fram våren
Det är som vanligt och ändå är inget som vanligt
Känner mig distanserad till det mesta
Jag vill bara njuta av våren nu
Jag var aldrig bränd, bara bortvänd från verkligheten
Min hjärna är fantastisk samtidigt som den är fasansfull
Den ödelägger allt som en tornado samtidigt som den får mig att blomstra
Den är euforisk samtidigt som den är melankolisk
Den är kraftfull samtidigt som den är bräcklig
Jag vänjer mig kanske snart
Jag tror aldrig jag vänjer mig
Det går inte att vänja sig med ett trasigt psyke
Det är en fullskalig tomhet inombords
och den sliter ut all mjukdelsvävnad
spränger bort alla resonliga tankar
som att det kommer bli bättre
Jag vill tro att det kommer bli bättre
Inte idag, inte imorgon, kanske någon dag
Håll ut med mig
Vi föds upp och ner
Riv ut allt
Slå ner himlen
Gräv upp jorden
Det växer nytt liv snart
Men evighetslängtan
Trassligheten
Alla ord som höll sig på avstånd
Låt mig sova
Låt mig vakna
Det finns så mycket vi inte vet
Det som aldrig kändes rätt från början
Det som plågar oss i liv efter liv
Mina händer är aldrig rena
Knogar som biter sig fast i tänderna
Minns du kärleken
Hur du kände den
Det var aldrig vackert
Men du älskade regnet
och jag älskade stormen
ljusa minnen och mörka moln
jag är den grå massan som aldrig slutar existera
det är inget som du vänjer dig vid
det är inget som jag väljer
jag är den grå massan som aldrig slutar växa
men det är inget jag berättar för dig
tänk om
Dream baby dream
Jag är stark
Jag är bräcklig
Jag är rovdjuret
Jag är rådjuret
Beredd på att slåss
Beredd på att fly
Omfamna mig
Jag undviker allt
Det skulle vara vår nu
Men det är september
Solen går upp efter mig
Det är outhärdligt att tänka sig
att det kommer vara så nu
hela hösten
hela vintern
innan våren kommer åter tillbaka
Tyngden i en människosjäl
En cigarett
sedan spöregn och åskväder
Sedan förlamande ångest
och det vackra
är alltid det vulgära
Som det bländande ljuset
det förrädiska blivandet
hur skärvor blir is
hur lidandet blir ljudlösa nätter
dilaterande pupiller
stramade halsvener
enstaka pulserande slag
