Jag väntar fast jag redan vet.

Skäms över min insats när det gäller skolan, inser att jag måste ta tag i den. Ta tag i läxor, plugg, musik och idrotten. Ett, två eller tre försök kan jag åtminstonde försöka åstadkomma. Jag tänker inte gå ett till år med dåliga betyg och ångra mig över alla misslyckanden.

Missar bussen så sätter mig under ett träd och läser. Önskar mitt liv var lite mer som i boken. 

Önskar att du tänkte på mig då och då, skrev en rad eller två och sa att du ville träffas. Men jag antar att det är drömmar och så måste förbli. Längtar tills hösten kommer på riktigt. Kyliga promenader till bussen, väntan i spöregn, skyddad under ett paraply med lager av kläder. Det är inte länge kvar. 

Känner mig allt för naken när jag cyklar hem i linne, jag antar att det är en vanesak. Sitter i mitt rum med en gitarr och sjunger matt corby låtar och inser att det är dem finaste låtarna som finns. Jag har också insett att jag mår förvånadsvärt bra trots ett bruset hjärta och allt som hör till. Jag antar att det bara är att vänta på smällen.