Det vi har är på låtsas, så är livet enklast, sluta hoppas på nånting mer

Mina lakan är skrynkliga och luktar lite svett och parfym. Luktar lite du. Du är rädd, precis som jag, rädd för så mycket. Ibland förstår jag inte hur vi fungerar. Men ibland behöver man inte förstå. Mänsklig värme, en kropp att hålla om. Ibland behöver man bara någon annan att hålla ihop när man själv håller på att gå i tusen bitar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0