Bästa tiden skymningen
Ibland mår jag bra, ibland mår jag alldeles för bra, ibland mår jag inte bra alls. Jag känner mig kluven och jag känner mig hel och jag känner mig kluven. Ibland smyger sig hopplösheten på och vill ta över. För ibland känns allt så hopplöst och det känns som om jag inte kommer någonstans. Fastnar alltid i sådant som borde vara glömt. Ibland tror jag att jag ska gå sönder. För ibland känns kroppen så bräcklig och det känns som om luften ska ta slut. Ibland tar faktiskt lufen slut och då måste jag fly. Springa tills benen inte bär mig längre.
Kommentarer
Trackback
