Livet pågår nån annanstans, kärlek besöker nån ibland

Vi grillar, skrattar och pratar om sånt som glömts bort eller snarare förträngts. Solen är påväg upp klockan 02:47 och vi går ner till vattnet där allt är så stilla. Drar djupa andetag. En timme senare sitter vi på trägolvet i stugan, där sitter vi tills klockan blir halv fem. Solens strålar reflekterar små regnbågar i de tårar som rinner ned för våra kinder. Det gör så ont men det gör mindre ont tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0