Allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va

Solen är påväg ner när jag styr cykeln över slussen. Fingertopparna har tappat känseln. Jag ler. För du skriver. Och jag känner mig patetisk. För jag ler. Och jag är så rädd. För jag känns så fel. 
Trackback
RSS 2.0