Det dom aldrig nämner
Idag vet jag ingenting. Jag vaknar upp och inser att klockan snart är tolv. Jag är så tung i huvuduet. Orkeslös. Det är ett mirakel att jag lyckas ta mig till skolan. Effektiviteten på mitt studerande ligger på minus noll. Försöker liva upp kroppen med kaffe och nötter och tranbär och 70% mörk choklad. Hjälper det? Jag vet inte. Nu har mörkret börja falla och jag är trött och less på allt som heter omvårdnad. Jag har läst och läst och läst. Det är som att mitt huvud inte kan ta in mer information nu.
Kommentarer
Trackback
