Vi tar tillbaka våra ungdomsår Alla våra ungdomssår
Det är frost på marken. Första frosten i år. Minus tre grader och klockan är 07:44. Busschaffisen spelar Foreigners "I Want to Know What Love Is", tänker att det var ett medvetet val och att han är lika hjärtekrossad och sorglig som mig. Allt vi gör är medvetna val. Mmm. Jag är inne i den skolan nu (Skojar. kommer alltid tro att alla val vi gör styrs av en övermakt). Amason har förövrigt gjort en fantastisk cover på den låten. Är det ett sammanträffande att Jonathan Johansson sjunger samma mening om och om igen i sin bästaste låt "Tinning mot tinning"? Alla vill veta. Om kärleken finns. Jag vill bara veta om det finns en chans. Vill ta tillbaka min ungdom. Som om jag någonsin ville ha den tillbaka. Men allt är nog bättre än det här. Det är inte meningen att låta dyster. Men det har regnat konstant i 34 dagar känns det som och jag lider nöd på allt som kallas närhet. Besökte Norge och min bror i helgen. Det var fint. Men kallt. Påvägen dit besökte jag Palmhuset i Göteborg. Fick massa påfyllning av energi. Behöver lite extra såhär i oktobermörkret.
De svåraste orden
Jag har glömt
att du visste mina hemligheter
Jag har glömt
att det är svårt att andas
Jag har glömt
att vi sov med öppna fönster
Jag har glömt
att det gör ont att älska
Jag har glömt
att jag aldrig sa de där orden
Jag har glömt
att allting upphör
Jag har glömt
att alla sorger är begravda
Jag har glömt
att du faktiskt såg mig
So whether music or madness we live by one of the two
Du säger att inatt är sista natten. Att morgondagen kommer med ljus. Du säger att det finns hundratals andra som kan älska mig. Att jag snart kommer att må bra. Jag säger att det är gift i luften. Att jag borde stanna inne. Jag säger att det går en tryckvåg bakom revbenen. Att vi alla kommer att drunkna. Jag säger att det inte finns någon annan som håller mig som du. Att vi är vackrast i morgonljuset.
Visst känns det som att kärleken väntar
Läser böcker och skriver ned sånt som fastnar på näthinnan. Jag borde väl egentligen läsa kurslitteratur men det känns inte ens lite lockande just nu. Besöker vårdcentralen och gråter som en trasig fågel framför läkaren och det kanske jag skulle ha kunnat undvika såhär i efterhand. Men vissa saker går inte att göra även om man borde. Vissa saker går inte att undvika även om det skulle göra livet lättare. Jag har något innanför revbenen som skaver och det försvinner aldrig.
Urkult 2016
Promenader kring runstenar och en alldeles för vild fors. Mörka nätter med stjärnklar himmel. Lyssnar till Emil Jensen och förundras över hur han sätter ord på sådant som inte går att beskriva med ord. Springer på lätta ben till stora scenen klockan tre minuter över nio för att dansa till Sallyswag. Kalla nätter med regn mot tältdukten. Lyssnar till Oskar Hanska som pratar snabbt och vackert på poseiscenen. Köper Dahl-tallrik för 40 kronor. Sitter i en döings vildvuxna trädgård och gungar i en hammock. Det är med vemod som vi lämnar festivalen bakom oss. För vi vet att snart är det inte länge kvar innan hösten kommer.
Hälften av dom som kämpar går under
Vandrar i timmar och inser att jag är på flykt från livet igen.
Då är jag tacksam för kvällar som dessa. Då havet öppnar upp mina lungor och jag kan andas. På riktigt.
Mänsklig värme, snälla kom närmre, 37 grader Celsius är allting som behövs
Markus Krunegård hade världens finaste spelning igår på teatern. Jag slutade nästan existera. Vilken hjälte han är alltså. Så himlahimla bra. Hjärtat rusar iväg.
13 / 11 / 2015
Idag, eller nej hela veckan, har jag känt mig otroligt orkeslös. Den där energin som fanns har försvunnit, när? jag vet inte, den existerar inte längre. Jag somnar sent, vaknar aldrig i tid, drunknar i tentaplugg och försöker hänga med i något som heter socialt liv. Idag har det bara regnat och jag har försvunnit i en alldeles för stor polotröja. Samtalat med min syster och envis som jag är, promenerat i spöregn. För tillfället vill jag bara hem till Örnsköldsvik och leva i något slags mellanting där jag inte behöver göra något alls.
(ps. bokpoesi på instagram är ett geni)
Vad ska dom erbjuda? En svastika, en blåsippa, Mussolini i en sommarstuga
Världen har tappat greppet. Sverige har tappat greppet. Mänskligheten har tappat greppet.
Jag blir förstörd över allt som händer. Jag vill låsa in mig på mitt rum och lägga mig i fosterställning och aldrig mer gå ut. Sjuksjuksjuk värld vi lever i. Mitt hjärta blöder.
Jag går nu
Jag vågade aldrig säga dom där orden
Istället var jag tyst
Stängde dörren
Aldrig mer tillbaka
När jag är med dig så glömmer jag
Det är bara en tidsfråga innan vår relation skaver och river och trycker mer än den där ensamheten.
Jag tror inte på det där längre, att älska
Alla dessa människor
som söker
i höstblåsten
med röken i lungorna
efter någon annan
att slänga sina problem på
jag tycker synd om dom
sen inser jag att
jag är likadan
Om du är rädd, sluta med det
Jag springer i skymningen - bästa tiden. Springer tills mörkret lägger sig - tills ångesten lägger sig.
Jag har ungefär samma panik som jag hade sista veckan innan studenten. Samma oförståelse över vad som egentligen kommer hända. Samma mani över att ta tillvara på varenda minut som är kvar. Samma rädsla över tryggheten som slutar existera den stund jag kliver på nattåget som ska ta mig ned till Jönköping. Samma glädje över att avsluta ett kapitel och påbörja ett nytt
Samma andetag, hjärtslag och tankegångar.
Klarar jag det här?
Det vi har är på låtsas, så är livet enklast, sluta hoppas på nånting mer
Mina lakan är skrynkliga och luktar lite svett och parfym. Luktar lite du. Du är rädd, precis som jag, rädd för så mycket. Ibland förstår jag inte hur vi fungerar. Men ibland behöver man inte förstå. Mänsklig värme, en kropp att hålla om. Ibland behöver man bara någon annan att hålla ihop när man själv håller på att gå i tusen bitar.
Jag saknar ingenting eller jo, jag saknar dig
De här människorna är så himla bra. Om mindre än en månad kommer jag vara 801 km för långt ifrån dem.
Bästa tiden skymningen
Ibland mår jag bra, ibland mår jag alldeles för bra, ibland mår jag inte bra alls. Jag känner mig kluven och jag känner mig hel och jag känner mig kluven. Ibland smyger sig hopplösheten på och vill ta över. För ibland känns allt så hopplöst och det känns som om jag inte kommer någonstans. Fastnar alltid i sådant som borde vara glömt. Ibland tror jag att jag ska gå sönder. För ibland känns kroppen så bräcklig och det känns som om luften ska ta slut. Ibland tar faktiskt lufen slut och då måste jag fly. Springa tills benen inte bär mig längre.
Livet pågår nån annanstans, kärlek besöker nån ibland
Vi grillar, skrattar och pratar om sånt som glömts bort eller snarare förträngts. Solen är påväg upp klockan 02:47 och vi går ner till vattnet där allt är så stilla. Drar djupa andetag. En timme senare sitter vi på trägolvet i stugan, där sitter vi tills klockan blir halv fem. Solens strålar reflekterar små regnbågar i de tårar som rinner ned för våra kinder. Det gör så ont men det gör mindre ont tillsammans.
Vi har levt, vi har levt livet
Det gör ont att vakna. Det gör ont överallt. Känns i hela kroppen. Det slutar aldrig att kännas. Jag har små blåmärken överallt. Det kliar i min hals. Mitt huvud snurrar. Mina ögon svider. Jag har ont i hela kroppen. Men det som värker allra mest är hjärtat. Ärligt talat känner jag mig förstörd. Den här insikten. Vill inte förstå att det är över. Men det går inte att spola tillbaka. Studenten är över. Jag går inte längre i ES3A. Jag känner mig halv. Vem är jag utan min klass? Just för tillfället, ingen.
Ingenting är vettigt 03:30
Jag tror att jag tappade greppet för ett tag sedan. Men jag har aldrig känt av det så mycket som nu. Saker som en gång var betydelsefulla spelar ingen roll längre. Jag vet faktiskt inte vad det är med mig. Är bara så trött på den ständiga stressen. Alla förväntningar. Jag har slängt bort så mycket tid på idioter. Vill bara andas.
Hårdare än asfalt, ville jag va
Ofta känner jag alldeles för mycket
Ofta känner jag alldeles för lite
Ofta tänker jag alldeles för mycket
Ofta tänker jag alldeles för lite
Ofta säger jag alldeles för mycket
Ofta säger jag alldeles för lite
