Vi är inte längre där
Fy vilken berg-o dalbana det är just nu i mitt liv. Vissa dagar tar jag nattbad med vänner, tänder en brasa och fiskar. Andra dagar är jag totalt förlamad i sängen. Vill inget. Orkar inget. Bara att existera gör ont i varje millimeter av min hud. En annan dag kommer jag ut ur huset och vandrar i timmar och tältar i skogen. Tar nakendopp i morgonsolen. Dricker kaffe 04:00. Sen återigen totalt förlamad. Jag är less på att må såhär. Jag tycker faktiskt att det är rimligt att känna så. Jag är totalt less. Jag vill bara få finnas. Utan allt detta lidande.
Juni
Sommaren har anlänt. Morgonens solstrålar värker i kroppen. Kvällssolen gör mig lättad men också väldigt ledsen. Känner mig tom ofta. Men försöker se det vackra ibland.
