Livets sista gnista
![](https://cdn1.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413d149606ee100b588d62.jpg)
![](https://cdn2.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413d11e087c34b41fd20b2.jpg)
![](https://cdn1.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413d0fddf2b30de77c3391.jpg)
![](https://cdn3.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413d0dddf2b30df4a65722.jpg)
![](https://cdn2.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413cfe9606ee1029b9e406.jpg)
![](https://cdn1.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413d0addf2b30e5306a372.jpg)
![](https://cdn2.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413b01ddf2b30e124ebe1d.jpg)
![](https://cdn3.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413e38ddf2b30e5306a38d.jpg)
![](https://cdn2.cdnme.se/1310008/8-3/image_55413cf29606ee108833f6f9.jpg)
Jag är frånvarande från allt som kallas livet.
Försöker hålla fokus de sista veckorna som är kvar innan betygen sätts. Denna vecka började dock mindre bra. Krampanfall i magen och huvudvärk. Tecken på stress? Nej inte alls. Försöker emellanåt att tänka på annat. Går i skogen, besöker vernissage och dansar sent in på natten. Det är inte mycket kvar av min gymnasietid och jag får panik. Mina finaste vänner finns här och nu. I min klass. Hur ska jag kunna lämna dem? Fånga dagen sägs det. jag skrattar. Eller gråter.
Kommentarer
Trackback