Som fåglar, vi stiger mot solen

(Patti Smith är fantastisk)

Tycker om att sitta och bläddra i min dagbok. Rota i gamla minnen, känslor. Igår när jag skulle skriva insåg jag dock att alla blad var slut. Insåg också att första bladet och sista bladet handlar om samma sak. 1 år. Tydligen har inte mycket förändrats trots att allt har förändrats. Vet inte om man kan kalla det tragik. Hoppades mest att jag skulle få avsluta min dagbok med något bättre. Kanske dags att börja om från noll.