Även fast jag blundar kan jag inte sluta se

Hösten har anlänt och jag går omkring som ett nervvrak, precis som det brukar vara varje höst. Där impulsen av att gråta aldrig riktigt lämnar min kropp och där kylan biter sig så hårt fast, att en kaffemugg i handen inte ens längre värmer. Jag funderar på om det alltid kommer vara så. Att det kanske är höstens kyliga vindar som river upp och bedövar allt som heter kärlek. Men jag vet att det går över. För lager på lager på lager värmer efter ett tag. Man måste bara ha tålamod och vänta.

Alltså Ester. Du skriver så väldigt vackert och komponerar meningarna så fint. Vill bara läsa mera, mera, mera. Jag hoppas du har det bra i Jönköping.