22 (OVER S∞∞N)
Åkte ju hem till kylan. Minusgrader. Oj. Startade de flesta mornar med att andas in skogen. Finns inget jag gillar så mycket som skogen. Andra bilden är från en tidig morgon då vi bestämde oss för att gå upp på berget för att se soluppgången. Tråkigt nog var det molnigt, vi hann bara se ett litet sken längst ned på himelen. Men det var mysigt. Koka gröt och sånt.
Sen inträffade det här magiska. KENT. Efter alla år. Alla tårar. Hur fint som helst. De spelade nästan alla låtar som jag älskar. Joakim Berg är en stjärna. Så sorgligt när sista sången avslutas och jag inser att det här var första och sista gången jag såg dem. Hela min tonår.
I helgen har jag känt mig ensammast i Sverige. Ibland hamnar jag bara där. Har knappt lämnat rummet. Bon Ivers nya album har spelats på repeat. Det slutar ändå aldrig att regna. Kanske är det bara någon slags post-bra-förra-helg-depression. Tur att det inte är så länge kvar tills jag åker upp igen. Idag är det måndag, vilket betyder en ny vecka och jag ska försöka skriva klart lite skolarbeten så jag får vara ledig på vårt icke-existerande-höstlov. Ska försöka må lite bra också.Kommentarer
Trackback
