Det finns en kärlek
Jönköping och sen Örnsköldsvik och sen Jönköping. Jag slits mellan två städer. Slits mellan ångest och glädje. Kanske kallas det livet. Jag vet inte. Det finns något vackert i trasighet. Den går inte att dölja. Hur mycket man än försöker. Den lyser igenom och färgar allt. Därför finns det också en viss rädsla. Rädslan för att trasigheten ska ta över och förstöra och bryta ned. När allt den egentligen vill är att visa det som är äkta. Det som är vackert. Det som är skört. Det som gör människan till människa. De pratar om mediciner igen. Och snön har inte slutat falla fastän vi är i mitten av april. Och jag går omrking och bär. Hundratals sorger. Hundratals liv. Bär tills mina axlar värker. Jag skriver hela tiden. Försöker lyfta ut alla känslor ut ur min kropp. Och även om allt känns så himla mycket hela tiden så finns det en kärlek. Tror jag.
Kommentarer
Trackback
