18 // 05 // 2017
Uppvaknandet. Det låter heroiskt, som att jag återuppstår varje morgon. För vissa dagar känns det som att natten varit en evighetslång kamp. I bussen finns det ingen luft. Trycket kväver mig. Det känns som februari men det är maj. Vi är kvar i januari. Jag accepterar galenskapen. Omfamnar den med kärlek. Vad skulle jag annars göra? Måste kanske sluta styras av vädret. Behöver inte fyra jackor. Allting vänder och det är sånt som gör livet lite lyckligare. Idag känns det som juli och luften är härligt tung av värme. Klockan är 22:45 och det är nitton grader ute. Jag försöker hålla mig till hoppet. Dagar som dessa är det enkelt.
Kommentarer
Trackback
