Give me scars, give me pain.
Har blivit smått föräldskad i en kille som jag inte vet vem det är, det är fint. Slumpen verkar vilja att vi ses hela tiden. Mitt hjärta går typ i bitar för hans perfektion. Haha tragiskt, men han är så fin att titta på. Blir så arg att jag aldrig får den där "perfekta kontakten" med han. Typ att han sätter sig vid mig i bussen, eller att jag tappar något och han ger det till mig, eller typ att han bara kommer fram till mig och säger vad han heter. Jag vet inte ens vad grabben heter! Han är farligt vacker och jag känner mig så osynlig och feg som aldrig vågar ta kontakt.
Han vet säkert inte ens att jag existerar.
Kommentarer
Trackback
