Ensammast i Sverige.
Vart finns du skapelse med lika söndertrasad själ som jag..? Det skulle vara bra om du dök upp någon gång. För att det finns så mycket i mitt huvud som aldrig fått kommit ut, därför behöver jag någon, här och nu.
Någon som förstår och inte sviker.
Någon som förstår och inte blir rädd.
Någon som förstår men fortfarande ser mig, Ester.
Kräver jag alldeles för mycket? Saknaden av en individ är alldeles för hög denna tisdagskväll. Kommer jag att hitta dig? Är jag alldeles ute och cyklar?
Patetiskt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hållut det löser sig individen finns
Svar:
esterolsson.blogg.se
Trackback
