Du ler, men det inte mig du ser.

Du var en dröm. En sådan som inte gick att fånga längre. Du hade redan gett upp hoppet, som om du ens hade något? Jag hoppades. På något. På dig. Hoppades förgäves. Jag försökte intala mig själv, försöker, du är inget för mig och aldrig varit. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0