Jag knyter min hand i fickan och går.
Du ser mig. En, två, tre sekunder. Sen är det över. Jag fortsätter att gå. Vi låtsas som ingenting. Men är det bara jag som går i spillror? Är det bara mitt hjärta som ligger i tusen bitar? Men, det är över nu, för länge sen. Över. Försökte.
Kommentarer
Trackback
