Discoljus och nattens alla sorger

Varenda ton gick rakt igenom min kropp. 

Trängde sig igenom varje hudlager.

Han sjöng rakt fram till mig.

Spikrak i ryggen. 

Det var vackert. 

Ingen fick se hur vackra vi var.

Till en början gjorde allt ont. 

Det var så påtagligt. 

Han var vacker, fantastisk.

 Det bara kändes i hela kroppen.

En känsla.

 Omöjligt att förklara.

Det bara fanns där inuti.

Något. 

 

Hur skulle man orka stå?

Hur skulle man orka andas?

Hur skulle man orka leva?

 

Lamslagen.

Paralyserad.

Musiken rann genom kroppen. 

Rullade fram.

Rann genom blodådror.

Kittlade i fingertoppar.

Sköljde över.

En känsla.

Blundade.

Lät det falla.