Den ena saknade känsla, den andra ödmjukhet, dom hade nåt gemensamt, jag blundade för det

Jag vaknar till grått ljus. Öppnar ditt fönster och möts av stadens alla tak (varav hälften är kyrkotorn). Jag sätter mig på fönsterkarmen med en filt och andas in den krispiga, kyliga luften. Tänker att så här kan man också starta en lördagsmorgon i oktober. Nedanför har människor börjat gå, fram och tillbaka på gågatan, stressade. På ditt bord står två halvtomma kartonger med kall pasta med olivpesto från gårdagen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0