Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

En tidig buss mot Göteborg och jag mötte upp Emelie, Rebecka och Carl-Joel på centralen. Blev lite frukost och sedan vandrade jag och Rebecka iväg mot Trädgårdsföreningen, låter as-trist, men var så rogivande. I gråa, kalla november behövs lite grönska och värme.

Håkan. Håkan. Håkan. Anledningen till att vi hamnade i Göteborg. Jag vet inte vad jag ska säga. Det går inte att förklara. Han är bara så himla bra. Finns ingen som gör det bättr

Det är inte hjärtat som går sönder. Det är revbenen, alla vet det.

Sex timmars bilkörning från Stockholm och jag är hemma i norrland igen. Det är stjärnklart och kyligt. Jag träffar mina finaste vänner och vandrar upp på skuleberget. Hemma är huset tomt och jag eldar i vedkaminen, spelar piano, pratar med mina katter och läser. Den första snön faller och jag andas i skogen. Jag skulle kunna stanna här för alltid. På torsdagen åkte jag upp till Umeå till min syster och hennes man och lyssnar på jazz. Snön fortsätter att falla hela fredagen och det är sagolikt vackert. Tänk om hela november skulle se ut så här? Jag känner mig alltid så splittrad när jag lämnar.