Morgondagens omsorg får jag spara

Ett lunkande nattåg tar mig upp till Örnsköldsvik.  Staden jag aldrig kommer släppa. Det står begravning i min kalender. Någon annanstans börjar något nytt. Allting går i cirklar. Jag går runt dig. Kokar kaffe igen på spisplattan och delar säng med mina katter. Tusen händer på ett piano och en liten hand som håller i min när vi går genom kyrkogården. Du bär på sorger precis som jag. Kanske var det därför som jag såg dig. Eller var det bara ensamheten? Jag ogillar förändringar. Kanske är det därför jag fastnar i samma mönster. Om och om igen. Och jag vågar aldrig se någon i ögonen. Det blir bara så som jag alltid tänker att det ska bli.