Tusen bitar
Konstigt det där, hur man i ena studen känner sig världsbäst för att i andra stunden ligga i en värkande, hopplös hög på ridbanan. Det är en vecka sedan olyckan, två dagar kvar av nackkragen som förpestar min vardag och gladeligen ett helt liv framför mig. Det kunde gått så mycket värre, att jag kom undan med en liten fraktura, värkande rygg och hjärnskakning, är ett litet mirakel. Hästar är livsfarliga, men oj vilken härlig sport. Var väl bara på tiden att jag (äntligen) fick åka ambulans. Just nu försöker jag komma igång med promenader, orkar dock inte så mycket mer än några kilometer innan jag blir trött. Skolan, den tar jag tag i imorgon.
Det krävs så lite för att saknas
För en vecka sedan drog jag och några kompisar till skule och åkte snowboard. Vi var fett coola, fast låg mest i snödrivor och skrattade.
Sallyswag besökte lilla Örnsköldsvik och dem är så himla bra, så himla coola, så himla snygga. Fett pepp på livet. Girlpower gånger tusen.
Försöker byta ut det svarta mot fräscha téer, det går inte så bra. Studerar mest dess vackra utseende och andas in ångorna. Kaffe går inte att ersättas.
Thailand 2011
Men hej jag vill utomlands. Kollar igenom massa gamla bilder, hittar dessa, vill börja gråta, det var så himla underbart i Thailand. Ge mig pengar och massvis av tid.
