Livets teater
I lördags gjorde jag sushi och tog med till biblioteket där jag och Lisa tappert försökte plugga oss kloka.
I söndags åt jag sushi-rester till frukost, lunch och middag.
I måndags gick jag promenader och kände mig febrig igen med huvudvärk. Det slutade med att jag sov bort hela dagen.
I tisdags försökte jag kompensera upp måndagen med att plugga hela dagen tills huvudet slutade fungera.
I onsdags bakade jag bröd och köpte biljett till Markus Krunegård som spelar här i Jönköping. Okej det är 5 månader kvar.
I torsdags vet jag inte vad jag gjorde. Jag skulle plugga. Jag tror jag pluggade. Men det känns inte som så nu när jag tänker på det.
Nu är det fredag och jag har skrivit tenta och sitter på tåget till Uppsala där jag ska spendera min helg. Det är så skönt att åka tåg. Att läsa en bok. Att lyssna på en podcast. Att tänka. Utan att ha skola i huvudet. Välbehövligt.
Vad ska dom erbjuda? En svastika, en blåsippa, Mussolini i en sommarstuga
Världen har tappat greppet. Sverige har tappat greppet. Mänskligheten har tappat greppet.
Jag blir förstörd över allt som händer. Jag vill låsa in mig på mitt rum och lägga mig i fosterställning och aldrig mer gå ut. Sjuksjuksjuk värld vi lever i. Mitt hjärta blöder.
Fall med mig nu
Gick en kvällspromenad efter en helg med febertoppar, eller blodsockerfall, eller början på migränanfall. Min kropp ville inte alls fungera som den skulle. Nu mår jag bättre. Det är skönt att kunna ställa sig upp utan att huvudet håller på att explodera och ögonen svartnar och benen viker sig. Hösten har anlänt nu tänker jag, fast egentligen är den snart slut tänker jag sen. Jag har fått tillbaka min första tenta och den sa B. Livet rullar på. Det känns löjligt att säga så. Men det är så. Just nu går det mesta i rätt riktning. Det är fint.
Även fast jag blundar kan jag inte sluta se
Hösten har anlänt och jag går omkring som ett nervvrak, precis som det brukar vara varje höst. Där impulsen av att gråta aldrig riktigt lämnar min kropp och där kylan biter sig så hårt fast, att en kaffemugg i handen inte ens längre värmer. Jag funderar på om det alltid kommer vara så. Att det kanske är höstens kyliga vindar som river upp och bedövar allt som heter kärlek. Men jag vet att det går över. För lager på lager på lager värmer efter ett tag. Man måste bara ha tålamod och vänta.
Den ena saknade känsla, den andra ödmjukhet, dom hade nåt gemensamt, jag blundade för det
Jag vaknar till grått ljus. Öppnar ditt fönster och möts av stadens alla tak (varav hälften är kyrkotorn). Jag sätter mig på fönsterkarmen med en filt och andas in den krispiga, kyliga luften. Tänker att så här kan man också starta en lördagsmorgon i oktober. Nedanför har människor börjat gå, fram och tillbaka på gågatan, stressade. På ditt bord står två halvtomma kartonger med kall pasta med olivpesto från gårdagen.
Jag går nu
Jag vågade aldrig säga dom där orden
Istället var jag tyst
Stängde dörren
Aldrig mer tillbaka
Okej, så fake it 'til you make it, fake it 'til you break it, fake it 'til you make it good
Okej Jonathan Johansson var fantastisk på scen. Jag vet inte hur jag ska förklara. Ni som vet, ni vet.
Sådant som förgyller mina dagar
Vissa kvällar äter jag tacos med klasskamrater och diskuterar illuminati och rymden. Andra kvällar trängs jag ihop i en lägenhet, dricker kaffe fast klockan är sent och pratar tills klockan slår nollnoll nollnoll. Skrattar mycket och blir upprymd av fina sms och brev som dyker upp precis då jag behöver det. Promenerar mycket, ibland för att få tiden att gå, ibland bara för att få huvudet att fungera. Hittar brev i brevlådan, ett med torkade äpplen i, glad att min fina syster tänker på mig ibland. Jag har blivit så otroligt dålig på att somna, vilket resulterar i att jag blivit otroligt dålig på att vakna. Jag känner mig alltid tung i kroppen på morgonen. Ibland lyckas jag kliva upp och göra frukost, favoriten är havregrynsgröt med äpplen och kanel, måste såklart ätas i sängen. Jag börjar få abstinens av att inte spela på svartvita tangenter. Det kliar i fingrarna. En annan abstinens som aldrig försvinner är den efter mina fina vänner i norr (dalarna också). Ägnar mer tid åt att bläddra bland gamla bilder från studenten än att läsa i mikrobiologiboken. Känns som om jag inte får ihop så mycket för tillfället, knappt ett blogginlägg, kanske jag lyckas ta tag i mig själv snart. Häller i mig andra koppen kaffe för idag och försöker fokusera.
